Tisdagar är tuffa, nästan hela dagen är tuff faktiskt!
Inte nog med att tisdagen i sig känns allmänt lång, jämt, så är det alltid, för mig, det tuffaste träningspasset på en tisdag!
Och idag är inget undantag. Nervositeten inför intervallpasset har känts av hela dagen. Magen bubblar och jag är ofokuserad på arbetet! Idag är det nämligen inte ett vanligt intervallpass... åååhnej!
Idag mina älskade vänner, idag är det ett monterpass, eller jag skulle kunna säga BOOS-passets BOOS-pass!
Huvuddelen består nämligen av:
2x450 meter med vila på 15 minuter. Tempot ska vara 56 sekunder efter 400 meter.
Därefter är det 3x200 meter, vilan är 3 minuter mellan loppen och tiderna ska vara 29-28-27 sekunder!
Jag kommer dö, men jag kommer åtminstone dö när jag mår som bäst!
Mjölksyra i benen, tryckande huvudvärk och spysmak i munnen. Älskar det!!!
Hur jag kan älska en sådan känsla som många skulle säga vore helvetet på jorden kan jag inte svara på!
Men när man står där och ska köra den där sista 200 metersintervallen och känslorna svämmar över och allt man tänker på är att allt jag vill är att bara komma igenom intervallen. Ändå lyfter benen dig framåt och din målmedvetenhet lyser igenom och ger dig extra fart för att ändå pressa dig ner under 27 sekunder!
En eller två klappar på axeln och några High-fives senare ligger du där och njuter över att du genomfört ett träningspass många bara skulle kräkas av att prata om.
Den känslan är jag ute efter varje träningspass! Nöjdheten och att jag fått min dos med endorfiner för dagen.
Nu stänger jag ner för dagen och beger mig mot friidrottenshus för att kötta!
Allt jag tänker på är att jag inte tänker vika ner mig en tum! Jag ska kämpa och slita som aldrig förr! Jag tänker komma tillbaka till friidrottsbanan, jag tänker stå där i startblocket i sommar och känna att jag har kraft i benen och tryck i steget!
Det kan jag lova er! Målet är uppsatt och jag har förutsättningar som aldrig förr att pressa tiderna ner och kanske till och med slå mina personbästan!
Nu jävlar kör vi!
BOOOS!
//Sebban